2019-02-14
Melissa

 

Vi startade tidigt på morgonen med att ta liften som går hela vägen upp till toppen, "Augille du Midi" på hela 3842 m.ö.h. Man blir alltid lika mållös när man kliver ur liften och ser de fantastiska vyerna från toppen. Det skulle bli en bra dag det här. Vi hade perfekt väder, klarblå himmel, vindstilla och -20 grader. För att toppa det hela ännu mer så var vi ett grymt härligt gäng!

Här står jag och Vicky, fullt påpälsade påväg ned för kammen.

Vi började med att ta oss ut på glaciären och skråade så långt vi kunde mot bergssidan vi skulle tura uppför. Det var den sidan av berget där Frankrike möter Italien längs med bergsryggen. Vi fick på hos stighudarna och försökte balansera klädseln så gott vi kunde. Mycket av det vi gick över var snö-broar över glaciärsprickor. För att tura på ett säkert sätt gick vi inknutna med rep i varandra.

Jag hade mina Blizzard Zero G 95 skidor som är otroligt lätta. Trots det var det en tungt för kroppen på grund av den höga höjden och utmanande turen. Dock erbjöd naturen helt makalösa vyer vilket gjorde det mycket lättare.

Väl uppe var planen att vi skulle ta oss ännu högre upp för att få en fin skidlinje ner på den italienska sidan. Med perfekta förhållanden tog vi på oss stegjärn och isyxa i handen för att börja klättra den sista biten. Vi möttes av en kam med stup på vardera sida. Det var något av det roligaste och fräckaste jag någonsin upplevt! Med en otroligt härlig grupp och gruppdynamik var det enkelt att både hålla stämningen och fokuset på topp. Återigen tänkte vi på säkerheten när vi klättrade och vi var alla inknutna i varandra. Min kompis Emil gick först och la ut säkringar för att minimera riskerna.

Efter någon timmes klättring kom vi fram till ett vitt fint face som vi åkte ned för. Åket som vi gjorde heter Augille D’Entrevers. Innan åket stod vi och blickade ut över Italien. Nedanför oss låg Courmayeur och långt bort i fjärran på den Schweiziska sida kunde vi se Matterhorn.

När vi tagit oss ned för den Italienska glaciären tog vi liften “Skyway Monte Bianco” upp till toppen Pointe Helbronner. Det var den mest moderna och högteknologiska lift jag åkt. Det kändes som ett besök i den framtida skidvärlden. På toppen gick vi runt i ett glasbyggt hus med kristall-utställning och en känsla av överflöd. Samtidigt som att eftermiddagen började närma sig kväll åkte vi ned från toppen på den Franska glaciären "Mer de Glace". Vi var nästintill ensamma och sist på berget. Det var en magsik och skräckblandad förtjustning med det hela.

Nu när det är så mycket snö i Chamonix är det möjligt att åka skidor hela vägen ned till byn. Solen gick ner mellan bergen i lagom tid till att vi promenerade genom byn med skidorna på axeln. Vilken otrolig känsla det var. Jag och min vän Victoria bara log mot varandra. Det är så fint att dela minnen på detta sättet med vänner. Jag har aldrig haft en sådan stark känsla av frihet, för det är precis det man är på berget, fri. Det är en annan värld och planet till skillnad från mitt tidigare liv. Vi smider redan nu nya planer om äventyr på bergen.

Joel Bengs har återigen tagit de fantastiska fotona från detta äventyr. Med mig denna dag var också Victoria Lindwert, Emil Bergsjö och Albert Lazzo.

Fotograf Joel Bengs

  

> Alla inlägg